Kaninens år har börjat.
Det var ett tag sedan jag skrev här på min blogg men nu så.. Här i Kina har kaninens år nu börjat. Jag firade det nya kinesiska året, kaninens år, i staden Qingdao vid Gula havet dit pappa och jag åkte med vår nya bil. Qingdao är en mycket vacker stad vid gula havskusten men bilfärden dit var lång och tråkig(ca 7 timmar från Nanjing). Resan dit startade i tisdags förra veckan. Vi färdades på mycket fina motorvägar genom ett ganska enformigt och fattigt landskap. Dock var Qingdao en mycket positiv överraskning. Första kvällen åt vi på en mycket fin och god restaurang, Korean Reastaurang, i sällskap med vår kollega, tysken Hartmut, som flög till Qingdao från Nanjing. Vi bodde på ett mycket fint hotel i downtown Qingdao med utsikt mot havet, som låg fem minuters gångväg från hotellet. Längs hela kusten ligger fina sandstränder och lyxiga villaområden. Det var tänkt att vi också skulle jobba i Qingdao men det blev inte så mycket jobb för vi gjorde dagligen olika utflyckter längs kusten. Dock jobbade vi hela torsdagen. Hartmuts kontor, där vi jobbade från, ligger på 17 våningen i en mycket lyxig skyskrapa med utsikt över havet och stranden. Utsikten var som nämts väldigt imponerande. Längs havet och stranden ringlar sig strandpromenaden dit många promenerar och njuter av den fina utsikten. Qingdao är en mycket stor stad med många miljoner invånare men trots detta är det mycket tyst och stilla vid standen vintertid. Med Hartmut är man aldrig långt ifrån öl.:) Qingdao, som varit gammal tysk kolloni, gör enligt mig Kinas godaste öl, Tsingtao bear.En vindstilla eftermiddag tog vi med oss några flaskorTsingtao bear till stranden som vi avnjöt samtidigt som vi njöt av utsikten över ett spegelblankt gula hav samt. Det var första gången på länge jag njöt av total tysthet. Vid några tillfällen startade jag dagen med en 25 minuters joggingtur från hotellet, ner om strandpromenaden, vilket var mycket härligt. Det hela påminde om när man är på semster nere vid medelhavet.
Själva nyårstafton firades på onsdagkvällen. Nyårsafton började vi med en ganska dyr och dålig middag på vårt hotell och vi(pappa, jag och Hartmut) fortsatte ganska snabbt vidare till en bar i downtown Qingdao som drivs av en fransman. Själva baren var ganska tråkig men vi hade det ändå trevligt. Hartmut, som är stammis i denna bar och glad i att dricka, betsällde in en flaska , Sambuka(ursäkta stavningen), som han bjöd på. Från baren tog vi oss i taxi, vid tolvslaget till Hartmuts kontor, där vi förvarat vårt fyrverkeri, för att sedan gå vidare ner till havet och stranden för att smälla av våra raketer. Vid tolvslaget lystes hela himlen upp av enormt mycket fyrverkeri. Det hela var mycket vackert men vid ett tiden på natten gick pappa och jag till fots hem för att lägga oss. Dock fortsatte Hartmut vidare med några andra tyskar som vi mötte och som också firade nyåret i Qingdao. Vi stannade sammanlagt en vecka i Qingdao och åkte hem igår tisdag.
Tillägg:Jag längtar nu till i början av maj månad för då släpper Seattle bandet, Fleet foxes, sin nya efterlängtade cd. Ett måste är att se dem live när de tournerar i Europa förhoppningsvis till sommaren/hösten. Hoppas allt är bra hemma i Sverige!
Love
Paul
"Springfestivalen" har börjat...
Vårfestivalen, som är den stora högtiden här i Kina, har nu börjat på allvar. Alla här i Kina är lediga minst två veckor. Folk som jobbar långt hemifrån tar sig hem till sina familjer för att träffas och fira och umgås. Det märks verkligen också på trafiken att resandet har ökat. Det är längre köer på highwayn och trafiken över den stora gamla bron, står bitvis stilla långt in på kvällen. Man stoppar stora delar av godstrafiken på järnvägen för att utnyttja pssagerartågen maximalt. Bilar, tungt packade, syns oftare på vägarna. Företaget firade firade med en tillställning på en restaurang. Efter jobbet åkte vi, pappa, jag och två kollegor, ca 17:30 till restaurangen som är belägen på samma sida av floden som företaget. Restaurangen ligger i ett ganska fattigt område med hus som liknar stora grå lådor. El och telefonledningar slingrar sig lite hur som helst och små butiker kantar sig längs gatan osv. Festen hölls i en stor gul sal med stora runda bord och en liten scen. När alla hade samlats startades festen med ett tal av chefen, på kinesiska. Därefter började festandet. Det severades många olika små kinesiska rätter. Det bjöds också på alla möjliga alkoholhaltiga drycker och mycket öl. Efter bara en liten stund lättade den lite stela stämningen och festandet var i full gång. Det sjöngs och dracks mycket. Här i Kina verkar man inte ha scenskräck. Kollegor som annars är ganska tysta ställde sig på scenen och sjöng. Maten var måttligt god. Stämningen var dock mycket god och jag hade många trevliga samtal med mina kollegor. Det blev en mycket trevlig och lyckad kväll. Vissa gick vidare ut på nattklubb men pappa och jag tog oss hem i vår fina bil.
Idag är vädret här i Nanjing mycket kallt dock skiner solen från en klar himmel. Det blir ljusare längre tid och snart börjar det, enligt statistiken, bli varmare. Hoppas allt är bra med er där hemma!
Ännu en helg i Nanjing...
Ännu en vecka går mot sitt slut här i Nanjing. Vädret här mycket vinterlikt med snö och minusgrader om natten. Den största delen av veckan har gått åt att arbeta och sova, mycket mer hinner man inte med. Igår fredag såg ut som alla andra dagar. En vanlig dag här i Nanjing börjar med att jag går upp vid ca kl6:00 för att äta frukost och tvätta mig. Till frukost brukar jag äta en apelsin och en nudelrätt som jag köper i en närbutik över gatan. Personlen i butiken är mycket trevlig, och även om vi inte förstår varandras språk, så lyckas vi alltid förstå varandra. För att kommunicera pekar vi och jag använder en del kinesiska fraser. Affären säljer lite varje och har en del europeiska varor b la smörkakor från Köpenhamn och Snickers. En bit bort ligger fruktaffären som säljer frukt och grönsaker och det är här jag köper apelsiner och flaskvatten. De säjer också jordgubbar som är mycket större än hemma i Sverige.
Pappa och jag träffas alltid nere vid vakten klockan 7:00 för att köra den långa vägen till jobbet på CSR på andra sidan floden. Vi brukar alltid ta vägen genom tunneln under floden. Det går också att ta den, i avstånd, kortare vägen via den gamla bron över floden som dock brukar ta längre tid pga den tunga trafiken. Det tar ungrfär 40 min. att ta sig till arbetet och vi brukar komma dit lite innan kl.08:00. Arbetsdagarna är ganska långa och vi brukar jobba till kl. 18:00-19:00. Vi arbetar även en kortare tid på lördagen. Igår kväll, fredag, var det teambuilding som ordnades av vår tyske kollega Hartmut. Träffen hölls på en mycket lyxig och, ur kinesisk synvinkel,l dyr restaurang på bar- och restaurang gatan road 1912. Som vanligt bjöds det på mycket öl och "Sambuka"(snaps). Vi i "teamet" är: Hartmut med anställda och pappa och jag. Ibland tycker jag det blir lite enformigt på teambuildingen och det blir för mycket "Hartmut" över det hela. Vi, pappa och jag, tog oss hem i taxi vid ca. 22:00 och jag somnade nästan direkt jag la mig i sängen. Hppas att allt är bra med er hemma i Sverige. Jag saknar er mycket och ser fram mot att komma hem.
Ha det gott!
Paul
Vintern har kommit till Nanjing
Idag när jag vaknade låg ett tunnt täcke snö på marken ute på min gårdsplanen små snöflingor dalade ner. Här i Nanjing är det verkligen vinter, minusgrader och kallt. Nere vid infarten till vår gårdsplan ligger en vaktpost. Vakterna kontrollerar vem som kommer och går och de är väldigt trevliga. Idag när jag väntade vid vakten, frös jag, och bjöds då in i vaktkuren för att hålla värmen uppe medan jag väntade på att möta pappa. Trots kylan kör en del motorcykel vilket verkar vara både farligt och kallt. Många försäljare står utomhus , längs gatorna, hela dagarna och långt in på kvällarna och säljer sina saker. De får verkligen slita för sina pengar. I lördags hämtade jag och pappa ut vår bil av model Mercedes E260 L. Bilen är mycket fin och modern. Nu slipper jag att ta taxi till och från jobbet varje dag vilket både är skönt och pengasparande. Nu fnns det möjligheter att åka ut utanför Nanjing. Två platser jag gärna vill se är Gula Bergen och Westlake men det får bli till våren. Här i Nanjing har nyårs och "spring festival" börjat firas. I början av februari är de flesta lediga en vecka och man åker hem till familjen för att fira. Som jag förstår det så är det den enda lediga vecakn, om året, vilket inte är mycket om man jämför med våra fem veckors semester. För att förstå den kinesiska kulturen och mentaliteten bättre läser jag, på kvällarna innan jag lägger mig, om Buddismen som jag tror har påverkat den kinesiska kulturen mycket. Som jag förstår det ät buddismen mer en filosofi än en religion. Mycket grundar sig på meditation vilket jag tror är en bra metod att ta till om man är stressad. Meditation fungerar lite på samma sätt som när man löser eller försöker förstå ett problem inom matematiken. Allt runtomkring blir försvinner, blir ingenting, och man fokuserar bara på det man ska lösa och förstå. På så sätt får vissa tankar vila och man blir på så sätt avslappnad och avstressad. Mu undrar jag hur det är med er där hemma och hoppas att alla har det bra. Jag undrar också specifikt om hur det är med Hugo. Jag blev glad över att höra senast att han var pigg.
Hoppas att allt är bra med er där hemma.
Best regards
Paul
"Resfebern" över...
Här i Nanjing på andra sidan jordklotet är allt mycket bra. Den första veckan är alltid jobbig för mig pga av allt flygande och alla nya intryck. Nu när jag kommit in i rutinerna känns allt mycket bra. Jobbet går bra och jag börjar komma in på själva beräkningsarbetefasen och därför blir det inte så mycket FE-modellbyggande. Det är många små saker att tänka på hela tiden. Modellerna som byggs består av miljonertals element och noder. Laster och krafter ska stämma samt alla randvillkor. Pappa ,som är mycket duktig beräknare, kör halva vagnkorgar istället för hela modeller vilket gör att man måste ha ett extra stort koll på vad man sätter för randvillkor. Här spelar symmetri och antisymmetri stor roll också. Matematiken går mycket bra. Jag börjar verkligen förstå problemet. Dock har jag inte viljat berätta så mycket vilket problem jag valt för att inte få så stor press på mig. Tidigare har jag studerat ett nu löst problem i matematiken nämligen Continuum hypothesis. Inom matematiken(mängdteorin) räknar man med olika oändligheter som är oändligt stora men olika. De naturliga talen är de vanliga N=1,2,3,4... medan de reella alla möjliga tal dock inte är komplexa -----.98, 0.99, 1, 1.99........... Inom mänglära talar man om kardinalitet(c) som är ett mått på hur stor mängden är. Mängden av alla naturliga tal har kradinailtetn N ,och N oändligt uppräkneligt stor, medan kardinaliteten för de reella talen har kardinalitet C och är ouppräkneligt oändligt stor. Lägg märke till understrukning. Ett sambande mellan dessa oändligheter, den ouppräknilga och den uppräkneliga, finns och fås genom attt räkna alla undermängder till de n anturliga talen som i sin tur har en en1-1 korrespondens via den dydrarktiska fraktionen till de naturliga talen. Sabandet bli 2^N=C. Det problem jag nu studerar är Riemann Hypotesen och det är väldigt spännande. Idag ska jag ägna dagen åt att skriva rapport om en uppgift jag fått här på jobbet......
Hoppas allt är bra med er därhemma! Ha det gott!
Love
Paul
'Tour' nr.3 till Nanjing
Efter nästan ett dygns resande kom jag och pappa fram till Nanjing. Det är min tredje tur till Kina och jag hade lite resfeber innan jag åkte men den gick ganska snabbt över vid ankomsten till Nanjing. Efter att ha börjat med hållfasthetsberäkningar har jag haft en hel obekväma tankar angående hur säkert det är att flyga. Som beräknare inser jag vilket enormt arbete det är att konstruera ett modernt flygplan. Varje detalj måste fungera perfekt och minsta lilla fel i beräkningarna kan få stora negativa konsekvenser. Det är imponerande att ett stort flygplan, med (ca 300 passagerare+ baggage+bränsle) kan flyga halva jorden runt på 10 timmar. Bara att allt bränsle får plats och ligger i vingarna imponerar på mig. En av mina drömmar är nu att få arbeta med beräkningar på flygplan. Det är här spetskompetensen finns. Både min pappa och min farbror Jan har arbetat inom flygindustrin och berättat många intressanta historier. Alla historier från min pappas tid i flygvapnet har alltid varit roligt att höra och inspirerat. Tåg är också enormt intressant att jobba med men är dock mycket överdimensionerade. När det gäller flyg däremot betyder varje kilo, som man kan få ner i vikt med, enormt mycket. När det gäller matematiken går det snabbt framåt och jag har börjat förstå det problem jag tänker jobba med långt framöver på mina fria stunder. Jag saknar er där hemma men har det verkligen trevligt här i Nanjing också.
Ha det gott!
Paul
Antisymmetri och symmetri....
Nu har jag inte skrivit på ett tag då jag har haft mycket att göra och tänka på. Förra veckan var allt som normalt här i Nanjing. Veckans utmaning var att förstå begreppet antisymmetri och symmetri i modeller. Det tog ett tag för mig att förstå vad det innebar men nu har jag inga problem att förstå det. Det hela handlar om fria eller låsta randvillkor. vilket i sin tur innebär att genom att låsa punkter på randen, i en riktning, fås en reaktionskraft som kan ersätta en "verklig kraft" och på så sätt behöver man bara simulera en halv vagnkorg om den är symmetrisk uppbyggd. Det är faktiskt komplicerat och det gav en stor "intellektuell kick" att förstå det. Att bygga FE-modeller är visserligen mycket komplicerat men den verkliga utmaningen ligger i att förstå så fundamentala frågor som exempelvis symmetri och antisymmetri. När det gäller matematiken går allt mycket bra. Några kvällar i rad fastnade jag i Kurt Gödels arbeten men ska ta mig tillsamman och börja sätta mig in i det matematiska problem jag tidigare nämnt. Igår hade jag en lite mer negativ upplevelse. Pappa var på möte i Shanghai under måndagen och jag arbetade själv hela dagen. Vid sextiden slutade jag arbeta för att ta taxi hem genom tunneln. Mörkret hade laggt sig över Nanjing och lite regn föll. Efter ca en kvart fick jag en taxi. Chauffören kunde ej engelska och pratade till mig på kinesiska trots att jag visade att jag inte förstod honom. Jag förstod att han ville säga mig något och indirekt förstod jag att han inte tänkte köra mig genom tunneln. jag blev avsläppt i mörkret på en busshållplats. Utan att veta var jag var eller vilken buss jag skulle ta hoppade jag på en buss som tog mig genom tunneln till den andra sidan av floden. Dock vände bussen av åt fel håll och jag hoppade av i mörkret på ännu en, för mig, okänd plats. Efter mycket letande i mörkret fann jag till slut en ny taxi som körde mig hem. En olustig känsla av att inte ha kontroll över läget följde mig under hela äventyret. Hade samma sak hänt i USA kunde jag verkligen råkat illa ut. Men här i Kina är man mycket säker men det är lätt att man....Jag kommer hem på söndag och stannar hemma ca. tre veckor. Hoppas kunna träffa er läsare då...
Vi ses!
Love
Paul
Lördag i Nanjing.
Idag lördag går beräkningarna för fullt och det är spännande om de kommer gå igenom. I stora modelller som den här vagnkorgen, med miljoner av element, är det stor risk att allt inte är kopplat och att det blir sk. singluriteter. Vi körde modellen igårkväll också men då upptäckte vi en del fel b la ej definierade material etc. Just nu, när jag skriver detta, pågår en körning som har gått närmare en halv timme. Datorn för beräkningar, här på CSR, är enorm och har runt 128 stora processorer sammankopplade. En processor motsvarar en mycket snabb dator. Med matematiken går allt mycket bra och jag har förstått det jag vill förstå av Complex analys som är intressant i just mitt problem. Det problemet jag håller på med är ett av matematikens fortfarande olösta problem och är mycket komplicerat. Missförstå mig inte. Detta problem har inget med jobbet att göra utan jag studerar detta på fritiden Det vackratse beviset jag sett och som jag verkligen njuter av är Paul Cohen's arbete om continuum hypotesen med "forceing condition's). Det ger mig sådan tillfredställelse att hålla på med matematik för i matematikens värld är allting logiskt och det går att tänka ut. Kanske är det en "flykt" men isåfall mer en resa. Det spelar ingen roll "vad det är" för jag tycker om det och om känslan är bra så......Nog om matematik.....
Vädret här i Nanjing är mycket behagligt och soligt. Dagtemperaturen ligger runt +20c.Jag trivs mycket bra här, i Nanjing, även om det ibland känns tufft att klara av och sätta sig in i jobbet. Ibland saknar jag ett dopp i sundet och en härlig bastu på Ribersborgs kallbadhus eller i sibbarp. Som ersättning för dessa "kalldopp" går jag regelbundet på massage, som inte kostar så mycket här i Kina, men ger liknande känsla som bastubad (efteråt). Här kommer några bilder från min vardag.:
Pappa och jag utanför CSR, Nanjing
Min arbetsplats , Nanjing Kina
Pappa i sitt kontorsrum
Min fina lägenhet på 16 våningen, Mo Chou east road
Utsikt från min lägenhet
Vagnkorg på väg...
Efter lång tids arbete börja nu en vagnkorg ta form. Igår sattes fönstersektioner samman med dörr och end -sektioner och en hel tunnelbanevagn börjar träda fram på skärmen. Det känns kul att, efter allt arbete, se denna vagnkorg framträda. Nu återstår att sätta in laster för passagerare, inredning, motor etc. samt dimensioneringslaster och därefter ska själva beräkningen sättas igång. Igår kväll satte jag också igång med att efter ett långt uppehåll läsa matematik. Det känns kul att komma igång med matematiken igen och jag kommer att läsa mer intensivt när jag kommer hem till Sverige. För att kunna sätta mig in i problemet jag är intresserad av att lösa så måste jag först läsa in grunderna för just den sortens matematik. Boken som jag har börjat med är klassikern Complex analysis av Lars Ahlfors vilken verkar vara mycket bra och pedagogiskt upplagd. Jag kan inte så mycket om Complex analys men det känns ändå kul att sätta sig in i detta ämne. Jag har bara läst en kurs i denna gren av matematiken på universitet. Complex analys är inte något jag har varit så insatt i förut men det verkar gå bra att förstå ändå. Det jag mest har haft användning av tidigare när det gäller det complexa analys är Euler's formler vilka är mycket användbara när man skall räkna trigonometr. Dessutom är det också användbart när man räknar differentialekvationer(partiella). Men för min del är det nu mest intressant när det gäller Riemann Zeta- funktionen och då förstå den och se konsekvenserna av den. Nu skall jag återgå till arbetet och alla laster......
Hoppas allt är bra med er därhemma!
Love
Paul
En ny dag i Nanjing
Här i Nanjing är vädret betydligt kyligare än för ca en vecka sedan. Solen skiner dock från en klar himmel och en ny dag väntar här på CSR med nya problem att lösa och nya saker att lära sig. Ibland känns det verkligen jobbigt att vara här i Kina, så långt hemifrån, och samtidgt sätta sig in i avacerade beräkningprogram. Men hittills, enligt mig själv, har det gått betydligt bättre än vad jag trodde. Jag trodde upplärningperioden, för mig, skulle vara ca. 0.5-1 år men jag tillför redan mycket redan efter tre månader. Jag har inte överhuvudtaget räknat någon jämviktsekvation på 6 år och känner mig ganska stolt över att fortfarende komma ihåg hur man gör. När det gäller FEM är det tur att jag innan jag reste hann sätta mig in i den matematiska bakgrunden som FEM vilar på. När jag, i Lund för fem år sedan, läste om oändliga och ändliga funktionsrum(Hilbert rum) så trodde jag aldrig jag skulle få någon nytta av det. Dock vilar i princip all beräkning på denna teori och jag är glad att jag hann läsa om detta. Som tidigare nämnts behöver du inte kunna detta eftersom man inte använder de vanliga baserna i Hilbert rummet utan approximerar det hel med ändligt antal sk. "roof" funktioner. Detta är bara början av teorin sedan följer styvhetsmatriser som man inverterar med Gauss elemenation osv men inget av detta behöver man kunna men det känns ändå rätt bra att veta vad som händer i beräkningsprogrammen. Den nivån som man dock måste kunna för att klara av programmen är Linjär algebra som är en av de första kurserna man läser på civilingenjörsutbildningen. annars är allt bra och jag trivs ganska bra här. Undrar hur det är med er läsare? Det är så trevligt när jag får kommentarer från er läsare. Anki, kul att ni ska till Stockholm. Det är en mycket vacker stad. Hoppas ni kommer ut i skärgården också. Jag undrar ofta hur det är med Hugo? Har hört att han ibland inte kan hålla sig..gammal man gör så gott han kan. Jag hade glömt tills igår att jag hade tagit med en Bob Dylan skiva. Jag gillar verkligen hans musik och texter. Favoritlåtarna är nog' Like a rolling stone' och 'time is a chanching'.
Hoppas det är bra med er hemma i vintervädret.
Love
Paul
En obehaglig känsla...
Idag hände något obehagligt som fick mitt hjärta att slå några extra slag. Som tidigare nämnts har jag under en lång tid sysslat med en modell. Igår och hela förmiddagen idag har jag ägnat åt, som tidigare nämnts, kontroll av tjocklekar på plåtarna samt att "snygga till elementen". Av en ren slump skulle vi överföra geometrin för sektionen på min modell modell för kontroll. Det visade sig att modellen inte stämde överens med geometrin. En olustig känsla av panik infann sig hos mig eftersom jag lagt ner enormt mycket tid och arbete på modellen och nu stämde i princip "inte mycket". Det visade sig dock att konstruktörerna, som jobbar med design av vagnkorgen, ändrat i geometrin utan att meddela mig eller pappa om denna ändring. Jag har nu verkligen fått lära mig hur viktigt det är med kommunikation med medarbetare. Nu återstår att göra om delar av modellen så att den passar till den nya geometrin. Ibland undrar jag vad jag gett mig in på, om jag är rätt man för jobbet, men jag är fast besluten om att inte ge upp utan lära mig så mycket jag kan och göra mitt bästa och sen får det "bära eller brista":). Jag lär mig verkligen nya saker hela tiden och tycker väldigt mycket om det jag arbetar med men ibland slarvar jag, men det gör nog många andra också.
Om kvällarna har jag läst mycket skönlitteratur. Igår läste jag ut en historisk berättelse om de sista dagarn i Berlin under andra världskriget. Denna bok var en av de bästa historieskilldringar jag läst och det var verkligen intressant särskillt om hur de i toppen reagerade på undergången och de sista dagarna. Jag har nu också börjat, för tredje gången, att läsa Dostojevskijs bok Dubbelgångaren som hör till mina favouritböcker. Den är så unik för sin tid för den skilldrar "själslig sjukdom" på ett så bra sätt och är på många sätt unik sin tid. Dostojevskijs sätt att berätta gillar jag också mycket. När det gäller musik är det nu bra musik från Seattle som gäller men även klassisk musik av Mahler och Bruckner. Också idag har pappa åkt iväg för att köpa sin nya bil. Efter mycket övervägande har vi fastnat för Audi A6 som är en mycket bra bil och är mycket populär här i Kina. Det blir kul när vi får den för då kan vi ta oss ut utanför Nanjing och se oss omkring. Kanske t om vi kan köra hela vägen till Shanghai. Hoppas allt är bra med er där hemma.
Ha det gott!
Love
Paul
En vagnkorg blir till...
Det har gått ett tag sedan jag skrev eftersom jag har haft så mycket att göra på jobbet. De sista detaljerna på fönstersektionen har nu rättats till och den har placerats på sin plats i vagnkorgsmodellen. Nu återstår det att kontrollera så att alla plåttjocklekar stämmer med de "property's" som givits. En annan del, som jag också modellerat, är en sektion med en nedsänkning av taket för transformatorer. Denna skall också sättas in i modellen. Det känns verkligen kul att vara med om att göra en hel avancerad modell av en vagnkorg. Det hela arbetet är ett teamwork mellan beräknare och konstruktörer "designers" och jag känner mig mycket glad av att få vara med om detta. Igår, måndag, började jag också att läsa in mig på det stora matematiska problem som jag tidigare nämnt. Det känns också mycket kul att efter en ganska lång paus börja läsa och förstå matematik igen. Annars går livet på som vanligt här och det händer inte så mycket annat förutom i jobbet. Hoppas allt är bra med er läsare där hemma.
Paul
Tillbaks i Nanjing.
Efter 17 timmars färd är jag nu i Nanjing. Flygresan, med mellanlandning i Beijing, gick mycket bra. Lyckades nästan sova hela vägen till Nanjing. Det känns kul att komma tillbaks till Nanjing och se om något har förändrats sedan jag åkte här ifrån, för 10 dagar sedan. Vad jag märkt verkar allt vara som vanligt. Det känns lite märkligt att vara här igen. Malmö och Nanjing är som natt och dag. Det känns nästan som att komma till en helt annan värld. Men egentligen, när man tänker efter, så är det inte så annorlunda. Logiken existerar här precis som i Sverige bara i en annan form. Hemma i Malmö har jag mest tagit det lungt och gjort saker jag tycker om som att t ex kallbada och umgås med familj och vänner. Ett dopp i sundets friska salta vatten kändes mycket bra. Jag besökte både Ribersborgs kallbadhus och Sibbarps kallbadhus. Det är svårt att avgöra vilket av dessa två kallbadhus som är bäst. Båda är bra på sina sätt. Ribersborgs har den gamla stilen medan Sibbarps kallbadhus har den lite mer modernare 60 tals stil. Båda har vedeldad bastu vilket är mycket bra. Sibbarp har bra vinskydd ända ut på bryggan och Ribban har sina badhytter. Dock kan det ibland vara skönt att låta den kalla vinden riva tag i skinnet efter att man har doppat sig.
Hemma i Malmö har jag också haft tid att läsa böcker och lyssna på musiken jag beställt. Bästa skiva, som jag köpt nu, var nog Pearly Gate music's album. Pearly gates music musik är i högsta klass, tycker jag, och kan jämföras med band som t ex Fleet foxes och Band of Horses. Två bra filmer beställde jag också, Shutter Island och Mary& Max. Shutter Island är nog en av de bästa filmer jag sett och är lika bra som Dostojevskij's bok Dubbelgångaren.
Det verkar bli mycket jobb här i Nanjing fram tills vi åker hem. Vi har fått order, från högsta ort, att på heltid endast arbeta med tunnelbanevagnen till Shanghai.
Jag längtar också till helgen då jag, i lugn och ro, ska börja läsa in mig på det matematiska problem jag nämnt i tidigare inlägg. Det kommer nog att ta upp till ett halvt eller ett år innan jag når fram till där forskningen ligger idag på detta problem. Jag har vissa funderingar som jag tycker kunde vara intressanta, för lösningen av dettta problem, men det är förstås för tidigt att uttala sig eftersom där finns så många detaljer, som man ska förstå, innan man kan börja tänka ut en fullständig lösning...
Ha det gott!
Love
Paul
Färdig FE-modell
Idag är det dags för hemfärd. Jag avslutar, för den här gången, med att visa en FE-modell jag gjort av en fönstersektion på en tunnelbanevagn till Shanghai.
Sista arbetsdagen...
Idag, onsdag, är den sista hela arbetsdagen för mig här i Nanjing, Kina. Imorgon arbetar vi fram till kl. 11.00 för att ta taxi till flygplatsen och sedan flyga vidare till Beijing. I Beijing stannar vi en natt för att sedan flyga hem till Sverige. Jag kommer att vara hemma i Sverige mellan 5-15 november för att sedan komma tillbaka hit till Nanjing och stanna här tills jul.
Dagen har jag ängnat åt att fixa de sista detaljerna på min FE-modell. B la har jag lagt in sk. ROD-element där det skall svetsas. Enormt många saker skall stämma innan man kan sätta igång själva beräkningen i Nastran. Själva fönstersektionen, som jag arbetat med, är bara en del av vagnkorgen. Dock har jag också arbetat med andra sektioner av själva vagnkorgen. Nästa steg blir att, när jag kommer tillbaks från Sverige, spegla dessa delar och på så sätt få fram större delen av vagnkorgen. Jag är stolt över att ha klarat denna tiden här i Nanjing och att jag lyckats sätta mig in i jobbet som bara det i sig har varit en stor utmaning.
Onsdagkvällen skall jag ängna åt att packa inför morgondagen. Senare ikväll skall vi ut och äta något gott på någon trevlig restaurang. Stolt kan jag också nämna att jag fått mina första visitkort gjorda. Att hämta dessa visitkort var, i sig, ett litet äventyr. En mycket trevlig kollega som kallas mr. Dyna ordnade mina visitkort. Vi tog oss, med taxi, till affären som tryckt upp korten för att hämta dem. Själva affären låg en halvtimmes färd från jobbet, i en förort på samma sida av Yangtze-floden. Denna förort var i sig sig är en hel stad i Malmös storlek.
Mina kollegor här på CSR i Nanjing är mycket trevliga. Jag bjuds med varje dag till matsalen av ett gäng kollegor där mr. Dyna ingår. Smeknamnet Mr. Dyna kommer av att han mycket gärna vill lära sig det mycket avancerade beräkningsprogrammet LS-dyna. Ibland kan det vara svårt med kommunikationen pga av språket men vi lyckas nästan alltid att förstå varandra. Under nästa tur hit till Nanjing ska jag lära mig kinesiska vilket blir en stor utmaning. Dock skall jag bara lära mig det mest grundläggande(inte skriftspråket)
Vi ses i Sverige!
Love
Paul
