Nu har jag inte skrivit på ett tag då jag har haft mycket att göra och tänka på. Förra veckan var allt som normalt här i Nanjing. Veckans utmaning var att förstå begreppet antisymmetri och symmetri i modeller. Det tog ett tag för mig att förstå vad det innebar men nu har jag inga problem att förstå det. Det hela handlar om fria eller låsta randvillkor. vilket i sin tur innebär att genom att låsa punkter på randen, i en riktning, fås en reaktionskraft som kan ersätta en "verklig kraft" och på så sätt behöver man bara simulera en halv vagnkorg om den är symmetrisk uppbyggd. Det är faktiskt komplicerat och det gav en stor "intellektuell kick" att förstå det. Att bygga FE-modeller är visserligen mycket komplicerat men den verkliga utmaningen ligger i att förstå så fundamentala frågor som exempelvis symmetri och antisymmetri. När det gäller matematiken går allt mycket bra. Några kvällar i rad fastnade jag i Kurt Gödels arbeten men ska ta mig tillsamman och börja sätta mig in i det matematiska problem jag tidigare nämnt. Igår hade jag en lite mer negativ upplevelse. Pappa var på möte i Shanghai under måndagen och jag arbetade själv hela dagen. Vid sextiden slutade jag arbeta för att ta taxi hem genom tunneln. Mörkret hade laggt sig över Nanjing och lite regn föll. Efter ca en kvart fick jag en taxi. Chauffören kunde ej engelska och pratade till mig på kinesiska trots att jag visade att jag inte förstod honom. Jag förstod att han ville säga mig något och indirekt förstod jag att han inte tänkte köra mig genom tunneln. jag blev avsläppt i mörkret på en busshållplats. Utan att veta var jag var eller vilken buss jag skulle ta hoppade jag på en buss som tog mig genom tunneln till den andra sidan av floden. Dock vände bussen av åt fel håll och jag hoppade av i mörkret på ännu en, för mig, okänd plats. Efter mycket letande i mörkret fann jag till slut en ny taxi som körde mig hem. En olustig känsla av att inte ha kontroll över läget följde mig under hela äventyret. Hade samma sak hänt i USA kunde jag verkligen råkat illa ut. Men här i Kina är man mycket säker men det är lätt att man....Jag kommer hem på söndag och stannar hemma ca. tre veckor. Hoppas kunna träffa er läsare då...
Vi ses!
Love
Paul
Idag lördag går beräkningarna för fullt och det är spännande om de kommer gå igenom. I stora modelller som den här vagnkorgen, med miljoner av element, är det stor risk att allt inte är kopplat och att det blir sk. singluriteter. Vi körde modellen igårkväll också men då upptäckte vi en del fel b la ej definierade material etc. Just nu, när jag skriver detta, pågår en körning som har gått närmare en halv timme. Datorn för beräkningar, här på CSR, är enorm och har runt 128 stora processorer sammankopplade. En processor motsvarar en mycket snabb dator. Med matematiken går allt mycket bra och jag har förstått det jag vill förstå av Complex analys som är intressant i just mitt problem. Det problemet jag håller på med är ett av matematikens fortfarande olösta problem och är mycket komplicerat. Missförstå mig inte. Detta problem har inget med jobbet att göra utan jag studerar detta på fritiden Det vackratse beviset jag sett och som jag verkligen njuter av är Paul Cohen's arbete om continuum hypotesen med "forceing condition's). Det ger mig sådan tillfredställelse att hålla på med matematik för i matematikens värld är allting logiskt och det går att tänka ut. Kanske är det en "flykt" men isåfall mer en resa. Det spelar ingen roll "vad det är" för jag tycker om det och om känslan är bra så......Nog om matematik.....
Vädret här i Nanjing är mycket behagligt och soligt. Dagtemperaturen ligger runt +20c.Jag trivs mycket bra här, i Nanjing, även om det ibland känns tufft att klara av och sätta sig in i jobbet. Ibland saknar jag ett dopp i sundet och en härlig bastu på Ribersborgs kallbadhus eller i sibbarp. Som ersättning för dessa "kalldopp" går jag regelbundet på massage, som inte kostar så mycket här i Kina, men ger liknande känsla som bastubad (efteråt). Här kommer några bilder från min vardag.:
Pappa och jag utanför CSR, Nanjing
Min arbetsplats , Nanjing Kina
Pappa i sitt kontorsrum
Min fina lägenhet på 16 våningen, Mo Chou east road
Utsikt från min lägenhet
Efter lång tids arbete börja nu en vagnkorg ta form. Igår sattes fönstersektioner samman med dörr och end -sektioner och en hel tunnelbanevagn börjar träda fram på skärmen. Det känns kul att, efter allt arbete, se denna vagnkorg framträda. Nu återstår att sätta in laster för passagerare, inredning, motor etc. samt dimensioneringslaster och därefter ska själva beräkningen sättas igång. Igår kväll satte jag också igång med att efter ett långt uppehåll läsa matematik. Det känns kul att komma igång med matematiken igen och jag kommer att läsa mer intensivt när jag kommer hem till Sverige. För att kunna sätta mig in i problemet jag är intresserad av att lösa så måste jag först läsa in grunderna för just den sortens matematik. Boken som jag har börjat med är klassikern Complex analysis av Lars Ahlfors vilken verkar vara mycket bra och pedagogiskt upplagd. Jag kan inte så mycket om Complex analys men det känns ändå kul att sätta sig in i detta ämne. Jag har bara läst en kurs i denna gren av matematiken på universitet. Complex analys är inte något jag har varit så insatt i förut men det verkar gå bra att förstå ändå. Det jag mest har haft användning av tidigare när det gäller det complexa analys är Euler's formler vilka är mycket användbara när man skall räkna trigonometr. Dessutom är det också användbart när man räknar differentialekvationer(partiella). Men för min del är det nu mest intressant när det gäller Riemann Zeta- funktionen och då förstå den och se konsekvenserna av den. Nu skall jag återgå till arbetet och alla laster......
Hoppas allt är bra med er därhemma!
Love
Paul
