Vårfestivalen, som är den stora högtiden här i Kina, har nu börjat på allvar. Alla här i Kina är lediga minst två veckor. Folk som jobbar långt hemifrån tar sig hem till sina familjer för att träffas och fira och umgås. Det märks verkligen också på trafiken att resandet har ökat. Det är längre köer på highwayn och trafiken över den stora gamla bron, står bitvis stilla långt in på kvällen. Man stoppar stora delar av godstrafiken på järnvägen för att utnyttja pssagerartågen maximalt. Bilar, tungt packade, syns oftare på vägarna. Företaget firade firade med en tillställning på en restaurang. Efter jobbet åkte vi, pappa, jag och två kollegor, ca 17:30 till restaurangen som är belägen på samma sida av floden som företaget. Restaurangen  ligger i ett ganska fattigt område med hus som liknar stora grå lådor. El och telefonledningar slingrar sig lite hur som helst och små butiker kantar sig längs gatan osv. Festen hölls i en stor gul sal med stora runda bord och en liten scen. När alla hade samlats startades festen med ett tal av chefen, på kinesiska. Därefter började festandet. Det severades många olika små  kinesiska rätter. Det bjöds också på alla möjliga alkoholhaltiga drycker och mycket öl. Efter bara en liten stund lättade den lite stela stämningen och festandet var i full gång. Det sjöngs och dracks mycket. Här i Kina verkar man inte ha scenskräck. Kollegor som annars är ganska tysta ställde sig på scenen och sjöng. Maten var måttligt god. Stämningen var dock mycket god och jag hade många trevliga samtal med mina kollegor. Det blev en mycket trevlig och lyckad kväll. Vissa gick vidare ut på nattklubb men pappa och jag tog oss hem i vår fina bil.
Idag är vädret här i Nanjing mycket kallt dock skiner solen från en klar himmel. Det blir ljusare längre tid och snart börjar det, enligt statistiken, bli varmare. Hoppas allt är bra med er där hemma!

Ännu en vecka går mot sitt slut här i Nanjing. Vädret här mycket vinterlikt med snö och minusgrader om natten. Den största delen av veckan har gått åt att arbeta och sova, mycket mer hinner man inte med. Igår fredag såg ut som alla andra dagar. En vanlig dag här i Nanjing börjar med att jag går upp vid ca kl6:00 för att äta frukost och tvätta mig. Till frukost brukar jag äta en apelsin och en nudelrätt som jag köper i en närbutik över gatan. Personlen i butiken är mycket trevlig, och även om vi inte förstår varandras språk, så lyckas vi alltid förstå varandra. För att kommunicera pekar vi och jag använder en del kinesiska fraser.  Affären säljer lite varje och har en del europeiska varor b la smörkakor från Köpenhamn och Snickers. En bit bort ligger fruktaffären som säljer frukt och grönsaker och det är här jag köper apelsiner och flaskvatten. De säjer också jordgubbar som är mycket större än hemma i Sverige.
Pappa och jag träffas alltid nere vid vakten klockan 7:00 för att köra den långa vägen till jobbet på CSR på andra sidan floden. Vi brukar alltid ta vägen genom tunneln under floden. Det går också att ta den, i avstånd, kortare vägen via den gamla bron över floden som dock brukar ta längre tid pga den tunga trafiken. Det tar ungrfär 40 min. att ta sig till arbetet och vi brukar komma dit lite innan kl.08:00. Arbetsdagarna är ganska långa och vi brukar jobba till kl. 18:00-19:00. Vi arbetar även en kortare tid på lördagen. Igår kväll, fredag, var det teambuilding som ordnades av vår tyske kollega Hartmut. Träffen hölls på en mycket lyxig och, ur kinesisk synvinkel,l dyr restaurang på bar- och restaurang gatan road 1912. Som vanligt bjöds det på mycket öl och "Sambuka"(snaps). Vi i "teamet" är: Hartmut med anställda och pappa och jag. Ibland tycker jag det blir lite enformigt på teambuildingen och det blir för mycket "Hartmut" över det hela. Vi, pappa och jag, tog oss hem i taxi vid ca. 22:00 och jag somnade nästan direkt jag la mig i sängen. Hppas att allt är bra med er hemma i Sverige. Jag saknar er mycket och ser fram mot att komma hem.
Ha det gott!
Paul

Idag när jag vaknade låg ett tunnt täcke snö på marken ute på min gårdsplanen små snöflingor dalade ner. Här i Nanjing är det verkligen vinter, minusgrader och kallt. Nere vid infarten till vår gårdsplan ligger en vaktpost. Vakterna kontrollerar vem som kommer och går och de är väldigt trevliga. Idag när jag väntade vid vakten, frös jag, och bjöds då in i vaktkuren för att hålla värmen uppe medan jag väntade på att möta pappa. Trots kylan kör en del motorcykel vilket verkar vara både farligt och kallt. Många försäljare står utomhus , längs gatorna, hela dagarna och långt in på kvällarna och säljer sina saker. De får verkligen slita för sina pengar. I lördags hämtade jag och pappa ut vår bil av model Mercedes E260 L. Bilen är mycket fin och modern. Nu slipper jag att ta taxi till och från jobbet varje dag vilket både är skönt och pengasparande. Nu fnns det möjligheter att åka ut utanför Nanjing. Två platser jag gärna vill se är Gula Bergen och Westlake men det får bli till våren. Här i Nanjing har nyårs och "spring festival" börjat firas. I början av februari  är de  flesta lediga en vecka och man åker hem till familjen för att fira. Som jag förstår det så är det den enda lediga vecakn, om året, vilket inte är mycket om man jämför med våra fem veckors semester. För att förstå den kinesiska kulturen och mentaliteten bättre läser jag, på kvällarna innan jag lägger mig, om Buddismen som jag tror har påverkat den kinesiska kulturen mycket. Som jag förstår det ät buddismen mer en filosofi än en religion. Mycket grundar sig på meditation vilket jag tror är en bra metod att ta till om man är stressad. Meditation fungerar lite på samma sätt som när man löser eller försöker förstå ett problem inom matematiken. Allt runtomkring blir försvinner, blir ingenting, och man fokuserar bara på det man ska lösa och förstå. På så sätt får vissa tankar vila och man blir på så sätt avslappnad och avstressad. Mu undrar jag hur det är med er där hemma och hoppas att alla har det bra. Jag undrar också specifikt om hur det är med Hugo. Jag blev glad över att höra senast att han var pigg.
Hoppas att allt är bra med er där hemma.
Best regards
Paul

Efter nästan ett dygns resande kom jag och pappa fram till Nanjing. Det är min tredje tur till Kina och jag hade lite resfeber innan jag åkte men den gick ganska snabbt över vid ankomsten till Nanjing. Efter att ha börjat med hållfasthetsberäkningar har jag haft en hel obekväma tankar angående hur säkert det är att flyga. Som beräknare inser jag vilket enormt arbete det är att konstruera ett modernt flygplan. Varje detalj måste fungera perfekt och minsta lilla fel i beräkningarna kan få stora negativa konsekvenser. Det är imponerande att ett stort flygplan, med (ca 300 passagerare+ baggage+bränsle) kan flyga halva jorden runt på 10 timmar. Bara att allt bränsle får plats och ligger i vingarna imponerar på mig. En av mina drömmar är nu att få arbeta med beräkningar på flygplan. Det är här spetskompetensen finns. Både min pappa och min farbror Jan har arbetat inom flygindustrin och berättat många intressanta historier. Alla historier från min pappas tid i flygvapnet har alltid varit roligt att höra och inspirerat. Tåg är också enormt intressant att jobba med men är dock mycket överdimensionerade. När det gäller flyg däremot betyder varje kilo, som man kan få ner i vikt med, enormt mycket. När det gäller matematiken går det snabbt framåt och jag har börjat förstå det problem jag tänker jobba med långt framöver på mina fria stunder. Jag saknar er där hemma men har det verkligen trevligt här i Nanjing också.
Ha det gott!
Paul